Alla blir vi äldre. Men man kan ju åldras på olika sätt, både till det bättre o det sämre. Att jag kom o tänka på detta just nu var för att jag var till min "barndomsort" förra lördagen med sonen för han var med på en fotbollscup. Jag gick i skola där från 3an upp till 6an. Under dagen sprang jag på en o annan gammal skolkamrat. En del kände jag knappt igen för de hade blivit så "gamla". Gråa hår hade växt ut hos en o annan. Ett par trivselkilon hade lagts på. Det positiva med det hela är att många av dem som var dryga o kaxiga i skolan har vuxit till sig o blivit riktigt trevliga.

Eller också är det jag som har förändrat mig. Att jag ändrat mitt utseende en del är väl en grej. Men jag har också fått bättre självförtroende o skinn på näsan så jag är inte längre "rädd" för dessa personer.

Som en kompis till mig skrev på sin FB häromdagen.

 "Tänk om jag vore 20 år yngre men med det självförtroende jag har idag"  

 

Det finns så många personer i min omgivning som jag avskydde i skolan. De mobbade, slog o betedde sig allmänt illa. En del av dessa personer har jag träffat på senare tid o jag har berättat vad jag tyckt o tänkt om dem. De har visat ånger o sagt förlåt. Jag har förlåtit dem men jag kommer aldrig att glömma. Som klyschan säger. Det som inte dödar det härdar.

 

En annan intressant tanke har slagit mig. De personer som ansågs vara "snyggingarna" i skolan är nu ganska trista o beiga i sin framtoning. Många är sletna o rynkiga. Deras yttre är inte längre så vackert. Det är istället de "gråa mössen" som blommat ut o är de vackra nuförtiden.

 

Så här såg jag ut i slutet av gymnasiet.