Att åldras

Alla blir vi äldre. Men man kan ju åldras på olika sätt, både till det bättre o det sämre. Att jag kom o tänka på detta just nu var för att jag var till min "barndomsort" förra lördagen med sonen för han var med på en fotbollscup. Jag gick i skola där från 3an upp till 6an. Under dagen sprang jag på en o annan gammal skolkamrat. En del kände jag knappt igen för de hade blivit så "gamla". Gråa hår hade växt ut hos en o annan. Ett par trivselkilon hade lagts på. Det positiva med det hela är att många av dem som var dryga o kaxiga i skolan har vuxit till sig o blivit riktigt trevliga.
Eller också är det jag som har förändrat mig. Att jag ändrat mitt utseende en del är väl en grej. Men jag har också fått bättre självförtroende o skinn på näsan så jag är inte längre "rädd" för dessa personer.
Som en kompis till mig skrev på sin FB häromdagen.
 "Tänk om jag vore 20 år yngre men med det självförtroende jag har idag"  
 
Det finns så många personer i min omgivning som jag avskydde i skolan. De mobbade, slog o betedde sig allmänt illa. En del av dessa personer har jag träffat på senare tid o jag har berättat vad jag tyckt o tänkt om dem. De har visat ånger o sagt förlåt. Jag har förlåtit dem men jag kommer aldrig att glömma. Som klyschan säger. Det som inte dödar det härdar.
 
En annan intressant tanke har slagit mig. De personer som ansågs vara "snyggingarna" i skolan är nu ganska trista o beiga i sin framtoning. Många är sletna o rynkiga. Deras yttre är inte längre så vackert. Det är istället de "gråa mössen" som blommat ut o är de vackra nuförtiden.
 
Så här såg jag ut i slutet av gymnasiet.
Och så här ser jag ut nu..
Bättre sämre?.. Jag är en trevlig person i alla fall.. ;-)
 


Kommentarer
Cecilia

Kanske lika snäll, men betydligt snyggare och med mer stil än då!! =D Hurra för att åldras värdigt!

kram Cissi

Svar: Tack.. Vissa åldras som sagt med värdighet o andra blommar ut sent.. Medans en del lever på gamla meriter.. Dvs tror att de är snygga men har fallerat för länge sen.
Anette

2013-10-12 @ 16:49:18
Anonym

visst känns det underbart att se dom tuffas förfall.sådär var det exakt för mej med på klassåterträffen . vilka töntar det har blivit av dom där som man tyckte var så tuffa. dom har blivit sååå fula feta o mesiga. gissa om jag njöt,hi hi

Svar: Ja man kan inte låta bli att "njuta" lite över deras förfall. Men det gäller ju också att man inte själv blir kaxig o dryg för det. utan vara sig själv se till att vara "den större människan" Ett antal år sen var jag på en klassträff tror det var 10 år efter det att man gick ut högstadiet.. Jag ser på håll en person o jag säger till min kompis -Vem har tagit hit sin pappa? När vi kommer närmre ser jag att det var en klasskompis som blivit en kopia av sin far..
Anette

2013-10-13 @ 18:23:05


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Mitt liv i bloggform

Mitt liv o min matdagbok blandad med familj & jobb.

RSS 2.0