Jag fick en fråga från en kompis om hur det kan gå så bra för mig när det gäller min viktminskning... Jaaaduu, jag är själv förvånad över att det går bra. Men jag har mina "teorier"..

Under veckodagarna är jag rel. strikt. Jag håller nere på kolhydraterna. äter inte mycket till bröd, pasta, ris, potatis. jag undviker att äta "sockerfria" produkter såsom lightläsk och läkerol eller liknande.
Jag dricker mycket vatten.
Den mat jag äter gör jag på smör, grädde fet creme fraiche.. Inga magra produkter där heller.  Jag äter mycket proteiner.  Håller mig till att äta en portion vid varje måltid. Grundar också med mycket grönsaker, dock inte så mycket till rotfrukter.

Nuförtiden äter jag en eller två frukter om dagen just för att det är gott o nyttigt.

När helgen kommer så "släpper" jag på det strikta en av dagarna möjligtvis 2 dagar. Då tillåter jag mig det där som jag inte äter under veckorna. Men så fort det blir vardag igen så återgår jag till min "vanliga" kost. På detta sätt behöver jag inte "tycka synd" om mig själv.

Jag har ju själv tendenser att överäta o har jag väl börjat att slarva så känns det ibland som om "dagen ändå är förstörd" Jag försöker nu istället tänka att dagen inte alls är sabbad bara för att jag råkade äta fel.. utan det är bara att gå vidare o njuta av detta lilla misstag.

Det finns ju inga mirakelkurer. Man tappar inte 10-20-30 kg över en natt. Man har ju inte heller gått upp dessa kilon över en natt. Det är bara jag själv som kan göra något åt saken och det är ju dumt att överäta bara för att man tänker att "jag börjar om på måndag" Risken för återfall blir ju bara större då om man misslyckas.
Jag tar ett steg i taget. Jag vill inte ha en "qick fix" utan jag kör på detta sätt för att hitta en livsstil.

Jag kommer alltid att vara en sockerråtta o kolhydratjunkie. Men jag kan ju försöka att vara det under mer kontrollerade former. Jag vill inte ge upp godiset eller chips, men jag kan äta mindre av det när jag äter det o sen vara nöjd med det.

Jag har också mycket "skit i bagaget" som dyker upp ibland och jag deppar ner mig. Men istället för att ta till maten o godiset som tröst försöker jag istället att hitta alternativ som att läsa bra böcker, lyssna på musik eller bara prata med sina nära o kära. Man gillar ju inte sin kropp mer när man frossat loss på för mycket onyttigheter i onödan.

Nä man får ta ett steg i taget, ibland trillar man dit, men det är bara att borsta av sig o gå vidare.
Det som inte dödar, härdar.

Så vännen min som ställde frågan hoppas du hängde med lite i mitt svammel.
Kramar om.