Å så var det gjort... Nu då?
Jahopp då har jag cyklat Tjejvättern och vilken härlig upplevelse det var. När jag kom i mål kände jag mig hur pigg som helst. Annars brukar jag vara så less på min cykel o ha ont i stort sett överallt men med min stora upprätta Skeppshultcykel så var det en barnlek att trampa. Visst lite ont i benen men det var det enda. Fast jag skulle gärna vilja ha en racercykel. För attans vad de susade om mig lätt på sina ställen där jag tyckte jag stod still. Jag tänkte att jag skulle skriva om varje delsträcka.
Starten: Jag skulle cykla med mina svägerskor o Tomas två systerdöttrar. Jag sa dagen innan till dem att jag kommer att vara nere vid starten en timme innan o att vi skulle leta upp varandra. Sagt o gjort jag var på plats vid starten o ringer dem. Då var de på väg till Motala. Jag strosar omkrin o kollar på folk, går på toa o fyller min vattenflaska.
Här är jag en stund innan starten. Solen den skiner o det är lagom varmt. Tiden går o fortfarande inga cykelkompisar. Seeen ca 10 min innan start ringer de äntligen o jag letar upp dem. Då visar det sig att Sofias cykel hade blivit låst kvällen innan för den stod redan på flaket o sen glömdes nyckeln hemma. Som tur var så hade Johan (pappan) tagit med sig sin cykel så den fick i brådrasket sänkt sadel o Sofia fick trampa på den. Starten gick o vi for iväg. Vi kom överens att vi alla skulle cykla i vår egen takt ville nån dra ifrån så var det ok.
Vi trampade på mot Vadstena o det flöt på bra. Efter Vadstena mot Borghamn var det helt ok också. Det jobbigaste var de bilister som ska om o som inte håller nere farterna.. De bara brakar förbi o ser sura ut för att det är cyklister på vägen. Jisses de som bor där vet ju att det är lopp just denna helg o även helgen efter. TA EN ANNAN VÄG om ni nu måste ut o åka. Väl i Borghamn hade vi avverkat 3,3 mil av 10 o första depåstopp. Den släta bullen o blåbärssoppan smakade himmelskt. I Borghamn kom de andra i mitt sälskap i fatt o jag pratade några ord med dem, sen for jag iväg igen.
Borghamn-Rök. Såå nu var det dags för den del av banan som jag fasade mest för. Färden uppför Omberg. Jag blev glatt överraskad. När man väl tagit sig uppför de tre platåerna så var det himmelskt.. Jag fick kliva av cykeln i två omgångar o traska lite men det gick ändå oerhört lätt. Färden ner satt man mest med ett fånflin på läpparna för det var så vackert o mysigt. Det otäcka var de "elitcyklister" som kommer vrålandes bakom i backarna "UUuuundan vi ska förbi" då var det bara att hålla sig undan. Det är smalt o slingrigt. Efter Omberg bar det av mot Rök och det gick i ett flygande fläng. Återigen en bulle o lite att dricka o ett besök på toa. Upp på cykeln igen o nu tramade vi tillbaks mot mål mer än halva loppet var avklarat. Skänninge nästa
Rök-Skänninge. Huj vilket flyt. Jag trampade på med min klump till hoj o det var verkligen en tillfredsställelse när jag gång efter gång cyklade om snabba racerhojjar i 15000 kronors klassen. Jag såg hur många grinade ialla av att de hade ont i armar, ben, rygg o rumpa. En kvinna som hade fin cykel sa att jag pinnade på bra med min stora sak. Men jag är ju benstark o förbaskat envis. Sen växer ju hornen ut på mig, är det nån som trampar förbi mig så känner jag att jag bara måste försöka komma om henne igen. Kom igenom Vädersta o så småning om in till Skänninge. Stannade en snabbis i Skänninge o fyllde på flaskan åt en bulle o sms:ade Tomas att jag var "nästan hemma". Han ringer mig o säger att han ska ta med Laban, Johan o Mattias in till stan o möta mig i målet. Nu var det "bara" 2 mil kvar.. easy peasy... trodde jag.
Skänninge-Motala.. O jädrar här kom den segaste biten på hela loppet. Det blåste motvind å vi vara återigen på en större väg som var trafikerad med många irriterade bilister. En aningens läskigt när de kör om en med ca 20 cm marginal. Hur lätt är det inte att vingla till då när man är lite trött o det blåser motvind. Jaja, det var bara att lägga i en lägre växel trampa på o låta envisheten komma fram ännu mer. Det blev lite lättare när vi svängde av i Fivelstad det är förvisso mycket svaga uppförsbackar som suger orken ur en men nu var det bara 15 km kvar eller så. Väl ute på Vadstenavägen igen o de sista km in till mål gick toppen. Adrenalinet flödade och jag kom ini mål med ett leende på läpparna. Precis när jag susar över bron ringer Tomas o ville kolla läget. Jag hinner bara säga att jag är på väg in i mål o hade inte tid att prata. Tomas försöker att få ihop Laban o Mattias som springer omkring med varsin glass o samtidigt kommer vår förra granne o grabbar tag i honom.. Då passar jag på att komma i mål o han missar mig. Johan däremot hann se mig.
Målet: Vi letar iallafall upp varandra o jag får ett grattis. Laban frågar genast efter medaljen som jag hade lovat att han skulle få. Det var viktigare att få den än att gratta att mamma tagit sig i mål. Vi prioriterar alla olika ;-)
Just denna medalj är inte min för jag kom mig inte för att fota den.. Men det är en exakt likadan. Tomas o Johan tog med grabbsen till lekparken o jag gick in till FH o käkade. Ojoj, aldrig har en torr kycklingfilé med bulgur o sås smakat så gott. O den kalla lättölen rann ner lätt.
Såsmåningom kom vi hem till Normlösa o jag duschade. Jag var en salt böna. Var helt sträv av intorkad svett. Slöade lite på sängen o sen var resten av kvällen lugn åt o drack gott för det var jag värd. Somnade lätt efter kl 23.
Summasummarum... Ett helt underbart lopp. Skön stämning o det gav mersmak. Jag kommer nog att cykla nästa år igen. På kanske samma cykel eller om jag hittar mig en racer till ett bra pris. Man kan hitta mycket cyklar på Blocket ett par veckor efter Vätternrundan så då kanske man ska passa på .
Hur det gick för de andra.. Joo de kom in i mål de med. Jag kom i mål på 4.23, Sofia 5,15, Malin 5,21, Cilla 5,29 och Katarina 5,40. Snyggt jobbat tjejer. Ni är väl med nästa år också?
Kommentarer
Cecilia
Jättebra jobbat, Anette! Det hade jag aldrig fixat! Och bra väder hade ni också! Kalasdag för oss båda helt enkelt!
kram Cissi
Svar:
Anette
Trackback
